Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Skizzboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
— Jag skall önska, att jag alltid liksom nyss finge ligga vid
edra fötter, fröken Hortens.
— Herr grefve!
— Vågar jag tala?
— Hvad mamma dröjer länge. —
— Ni svarade inte på min fråga. Kanske betyder det, att jag
får säga min hjertans åstundan — kanske är det en befallning till
mig att tiga.
Hon svarade intet utan lekte oupphörligt med halsbandet, hvil-
ket hon lindade än om den ena än om den andra af sina armar.
— Jag vet, att jag spelar ett högt spel; men jag vill sätta allt
på ett kort, som den djerfve spelaren gör, då han under dödsångest
gör sin sista insats med allt, hvad han eger. Så gör jag nu. Jag
vet, att dessa salonger kunna blifva stängda för mig för alltid, men
mitt hjerta är för fullt, för att min mun skulle kunna tiga. Llör
mig fröken Hortens, hör mig och gif mig dödsstöten eller skänk mig
lycksaligheten på jorden.
Han talade med feberaktig häftighet.
Fröken Vennerholm svarade intet, hon endast lekte med hals-
bandet och hennes mor, som satt och lyssnade utanför dörren, log
ett underligt leende, tänkande för sig sjelf:
— Det går bra! Han är fångad!
Och fångad var han äfven, den stackars grefven, hvilken nu
framförde sin kärleksförklaring med en glöd, som kunnat anstå en
sydlänning.
— Grefven talade både länge och utförligt och den smmkade
koketten vaktade sig noga för att afbryta honom.
Slutligen ställde han en direkt fråga till henne, om hon ville
skänka honom sitt hjerta i utbyte mot hans.
Då tycktes fröken Hortens liksom vakna till lif eller nå höjden
af förvirring, hur man vill ta det och hon knäppte halsbandet om
halsen.
Effekten var brilliant och den beräknade. Hennes kinder flammade
upp af reflexen från rubinerna och hon var rent af bedårande, der
hon satt framför grefven hvilken fattade hennes ena hand, som han
tryckte mellan sina båda.
— Jag har talat, sade han och jag väntar min dom. Lif eller
död — ej lekamlig, men andlig, ligger i eder hand att gifva mig!
Då reste sig fröken Hortens sakta upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
