Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Skizzboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
önskan och inom kort sutto de vid divanbordet och fråssade af de
delikata drufvorna.
Konversationen syntes dock icke vilja komma i gång på det le-
diga sätt, som såväl grefven som frn Wennerholm voro vana vid.
Grefven föreföll mycket förströdd och fru ’Wennerholm ville tiga en
stund egentligen för att göra den stackars grefven utom sig; ty nog
förstod han, att fröken Wennerholm talat med sin mor om det, som
förefallit mellan honom och husets dotter.
Slutligen ansåg grefven, att han måste tala, att han måste af
sig sjelf redogöra för fru Wennerholm om sitt tilltag att fria till
hennes dotter — ja, han måste formligen begära dottern af modern,
derom var han ense med sig sjelf.
Han hostade och sade derefter:
— Jag tog mig friheten att tala litet allvar med fröken Wen-
nerholm, under den stund jag med ert goda minne, hade ett förtju-
sande »mellan fyra ögon», med er dotter, fru Wennerholm.
— Jag vet allt, svarade fru Wennerholm monotont.
— Jag vågar hoppas, att fru Wennerholm ej anser mig deri-
genom hafva missbrukat gästfriheten i edert aktade hus. Jag vågar
försäkra vid min heder, att jag älskar eder dotter af fullaste hjerta
och att det skulle bli min största glädje och åstundan att göra henne
lycklig, om hon ville förtro sig åt mina omsorger som min maka.
— Anbudet kom så oförberedt.
— Må vara; men det är derför moget öfvertänkt; och jag vet
med mig sjelf, att jag skall komma att bära min maka på mina
armar.
— Er maka?
— Ja! svarade grefven förvånad öfver denna fråga,
— Ni talar med en obeskriflig visshet, herrgrefve. — Er maka? —
Tror ni då, att min dotter så hastigt hängifver sig åt er, så att ni
redan nu, innan ni har fått mottaga hennes jaord, hvilket måhända
sitter ganska långt inne, kan tala om er maka.
— Hoppet, min nådigaste fru Wennerholm, liknar en tjusande
trollfé, hvilken förmår att upprulla de skönaste taflor för den inbill-
ska menniskans sinne. — Det bedrägliga hoppet spelade mig nu ett
fult spratt, i det att det framställde för mig en den skönaste syn. —
Förlåt mig.
— Det är lätt förlåtet, herr grefve. — Jag menade inte heller
så illa, som jag sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
