Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Skizzboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Men han hade inte hunnit mänga steg, förrän en af hans väldiga
klappträd till fötter trampade på en liten mops, hvilken började tjuta
erbarmligt, på samma gång som hundens egarinna började ifrigt be-
skärma sig öfver sin lilla Lady och utfara i otidigheter mot hökaren,
hvilken inte var vid humör att höra på dem utan att svara.
Emellertid hade mopsens tjut kallat alla de hundar, som för
tillfället af sina égaré voro medförda i salongen, till platsen och det
blef ett skällande utan like.
Húndame skällde, Ladys egarinna »skällde» och den tjocka höka-
ren »skällde» för att begagna oss af det ordet vid betecknandet af gräl.
Men kulmen var ännu icke hunnen.
Den upphanns i samma ögonblick, som Meissnerska kapellet
uppstämde under dånande trumhvifflar marseljäsen, denna mägtiga
stridssång, hvilken blifvit franska republikens frihets- och folksång.
Just då upptäokte de församlade húndame, att den förorättade
eller misshandlade af deras ras var en liten tik. Detta kunde de
öfriga húndame inte fördra och »hundherrarne» började allvarliga
nappatag med hvarandra.
Under vildt alarm beto de hvarandra utan all försyn.
Hökaren slog midt i högen med sin käpp.
Då och då träffade han visserligen en och annan af de mensk-
liga gästerna i närheten, men det bekymrade honom inte. Han fort-
for att rappa på de ursinniga djuren och tyckte, att det var riktigt
svalkande lör sin vrede att få slå så der utan all försyn.
Rundt omkring tar det skrik och förskräckelse.
Bord stjälptes kull, klädningay tilltrasslades, svordomar höjdes,
ordentliga indiantjut ljödo från qvinliga läppar, hundarna väsnades
ännu värre, deras égaré hvisslade, hökaren och flera andra herrar
slogo med sina käppar bland de fyrfota slagskämpame och under
tiden brusade i väldiga tonmassor under trumhvirflar fransmännens
nationalsång från musikestraden, under det att kapellmästaren log
ett olympiskt leende, der han stod på sin upphöjda plats och åsåg
virrvarret, hvilket emellertid småningom upphörde och alldeles dog
bort på samma gång, som de sista tonerna af marseljäsen brusade
genom konsertsalen.
Under det bråk, som uppstod i salongen och till hvilket i första
hand grefve Strutsenfot varit det visserligen alldeles omedvetna, men
dock verkliga upphofvet, slog han igen skizzboken och skyndadestigaupp,
i
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
