Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Skizzboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckte en krona i dan tillskyndande vaktmästarens hand och skyn-
dade osedd ut ur salongen med den förargliga skizzboken under armen.
Väl utkommen gick han med snabba steg ut på Norrmalmstorg,
fortsatte rätt fram Norrinalmsgatan, numera kallad Biblioteksgatan,
tills han kom till Jakobsbergsgatan, på hvilken han vek in till höger,
fortsatte denna gata till Grefthuregatan, på hvilken han gick till
venster, till dess att han träffade Stora Humlegårdsgatan, på den
gick han åt höger och kom snart till Ladugårdslandstorg, nu öster-
malmstorg, vände åter till höger och kom in på Nybrogatan, gick
förbi apoteket Hvita Björn samt sneddade derefter öfver gatan och
hann inom kort till den port, öfver hvilken n:o 18 var anbragt.
Han gick in genom porten och upp i sin boning.
Det första, han gjorde, när han kom hem, innan han ännu tagit
af sig hatt eller öfverrock, var att i ett hörn kasta den förhatliga
skizzboken.
Den stackars boken blef liggande der inklämd i ett hörn mellan
soffan och väggen och — blef gömd, samt räddades sålunda; ty i
annat fall hade den helt visst blifvit förstörd.
Sedan grefven tändt sin lampa, kunde han inte annat än skratta
åt sitt äfventyr i Berns salong, hvilket äfventyr kunnat bli honom
ganska dyrbart, så framt inte vaktmästaren så tydligt förstått inviten
med kronestycket, hvilket blifvit tryckt i hans hand.
Under det att grefven var i Berns salong, egde följande samtal
rum hos fru Vennerholm, hvilken, när grefven gått, skyndade in i
sin boudoire, der hon med sin kammarjungfrus tillhjelp befriade sig
från sin klädning och iklädde sig en morgonrock, hvarefter hon lät
kalla till sig sin dotter.
Fröken Hortens hade i likhet med sin mor iklädt sig en morgon-
drägt, hvilken var rent af förtjusande!
Hon skyndade att hörsamma sin mors kallelse och ilade genom
våningen in till henne.
— Har han gått? — frågade fröken Hortens.
— Ja, gudskelof! svarade modern.
— Han är odräglig, mamma.
— Det skall Gud vetal
— Så känslofull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
