Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
när jag träffar honom allena! — Nu skall han breda ut sina armar
mot mig och på sitt älskliga sätt utropa:
— Kom till mitt hjerta min älskade flicka! — Kom min ros!
— Ack ja! Så skall det ske, fortsatte hon sin monolog i
tankarne. — Så skall det ske! — Han, som pressade mina rosor,
på det att de inte skulle försvinna — förintas utan förbli en bild
af hans trofasta kärlek, — han skall med njutning trycka mig till
sitt hjerta och sedan––––––sedan skall han för verlden utropa:
— Sen hit! Här är min fästmö — en ros, som jag hittat i det
fattiga Småland 1 — Är hon inte vacker!–––––-
När Anna tänkte detta, ryckte hon till och vaknade upp som
ur en dröm.— Det hade äfven varit en vacker dröm, i hvilken hon
left de sista minuterna.
Hon stod midt för en en stor port och tittade på numret öfver
densamma. — Der stod det med stora siffror 22. — Hon hade alltså
gått förbi N:o 18, utan att hon märkt det. Till den grad hade hon
left sig in i sina drömmerier.
Hon vände nu om och snart stannade hon vid den port, som
var tecknad med 18.
Det var en stor inkörsport, hvars midt utgjordes af ett nät af
gjutiern, igenom hvilket man kunde se in i den länga portgången,
som nu var upplyét af en gaslykta, hvilken spred sitt sken äfven
öfver en del af den fyrkantiga stenlagda gården.
Anna kunde inte låta bli att rysa, när hon såg in genom gallret
i porten.
— Att Emanuel vill bçt i detta hus, sade hon. Det ser ju sä
kallt och stelt ut som ett fängelse! —
Anna öfverdref betydligt denna gång, ty N:o 18 Nybrogatan har
aldrig varit något afskräckande hus; tvärtom har det städse sett
vårdadt och inbjudande ut. — Men i det själstillstånd i hvilket den
stackars flickan var spelade hennes fantasi henne det fula sprattet
att för henne framställa portgången och gården till sagda hus i så
dystra schatteringar. — Hade hon stannat vid porten midt på dagen
under ljus och sol, så hade hon nog fått ett gladare intryck än nu,
äfven om hon då varit lika sorgsen, som hon denna afton var det.
Det är nog så här i verlden och det har helt visst mer än en
af våra ärade läsare funnit, att vissa platser stundom kunna före-
falla särdeles dystra och kalla, ehuru de i sjelfva verket ingalunda
äro det. — Kommer man glad bch upprymd, eller helt enkelt i normal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
