Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
— Ja!
— Nå det var ju roligt det! — Måtte fan ta henne! tilläde
han för sig sjelf i tankarne.
— Tanken på att få sammanträffa med dig, som lofvat mig
trohet har uppehållet mig.
— Lilla vännen, svarade grefven och lade ifrån sig strigeln.
— Sorgen har inte haft någon magt med mig.
— Nej visst nej, sade grefven och började att raka sig, hvarför
han vände ryggen åt Anna samt såg sig noga i spegeln, i hvilken
han äfven såg Anna, hvilken emellertid slagit sig ned i soffan.
— Allt mitt hopp står till dig, Emanuel, fortsatte Anna.
— Aj fan! utropade grefven.
— Hvad var det?
— Jag skar mig litet.
— Usch då!
— Det var ingenting att tala om.
— Kanske det var mitt fel?
— Ditt?
— Ja! Kanske jag pratar för mycket.
— Nej bevars, håll på du.
— Jag har ingen mer än dig, Emanuel, att lita mig till.
— Det var mycket litet det.
— Hvad menar du, frågade hon ängsligt.
— Jag menar — jag menar–––-
— Hvad?
— Att jag eger så litet.
— Ack, du eger ju ditt goda hjerta.
— Det blir man inte fet af.
— Du talar så underligt.
— Tycker du det.
— Om jag inte visste, att du älskade mig så högt — — —
— Djekeln anacka!
— Skar du dig igen?
— Ja visst!
— Det är bäst, att jag blir tyst.
— Nej håll på du. Håll ralliansen i gång!
— Jag känner inte igen dig, Emanuel.
— Kunde jag inte ge mig tusan derpå.
— Jag känner inte alls igen dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
