Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iïl’i
%; >(’■’
— Vill du inte ge mig rakpussen Anna?
— Ack jo!
— Se det är flicka att talal
— Jag vill ständigt hvila vid ditt hjerta.
— Kära min lilla vänl––––––Det blir väl ändå alldeles för
mycket, tilläde han för sig sjelf.
Det bief nu en stunds tystnad och under tiden afslutade grefven
sin rakning och tvättade bort det öfverflödiga af tvållöddret.
När detta var gjort vände han sig om och bredde ut sina armar
sägande:
— Nu Anna!
— Ack !
— Hur är det nu med rakpussen?
Hon störtade i hans famn och hennes läppar berörde hans, hvar-
efter hon hvilade sitt hufvud mot hans bröst under loppet af några
sekunder.
Han förde henne, till soffan, der han nödgade henne ta plats,
hvarefter han sade:
— Du får ursäkta mig, att jag måste fullborda min toalett.
Hon svarade intet.
Grefven knäppte pä sig kragen och halsduken samt tog på sig
en mörk kavaj, hvarefter han gick fram till Anna sägande:
— Se så, nu är jag färdig, mitt barn.
Han slog sig ned bredvid henne.
— Du vill mig något? sade han frågande.
■— Ja, Emanuel, jag har mycket att tala vid dig om.
— Låt höra.
— Förlåt mig, att jag besvärade dig på gatan i dag.
— Det är förlåtet — om det är något att förlåta, hvilket jag
inte kan inse att det är.
— Det var rysliga ögonblick.
— Jag medger det.
— Hvarför ville du inte känna igen mig?
— Derför — — derför — derför att––-
— Hvad?
— Jag blef så öfverraskad.
— Du trodde mig inte vara i Stockholm?
— Nej, minsann jag gjorde det.
— Rysliga saker ha händt i mitt hem.
hm I f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
