Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
— Jag vet något derom.
— Dn vet?
— Ja!
— Hur kan du veta–––-—
— Min onkel har skrifvit tili mig derom.
— Landshöfdingen?
— Ja!
— Min far är död, Emanuel och jag är utvisad från hemmet.
— Stackars flicka.
— Man har talat illa om mig.
— Det göra menniskorna så gerna.
— Man ville inte se mig på fars begrafning.
— Så hjertlöst.
— Ja det var hjertlöst. — Men lika hjertlöst var det af dig
att inte vilja känna igen mig i dag.
— Säg inte så.
— Jag trodde, jag skulle bli tokig.
— Stackars min flicka.
— Jag trodde, att du var mig otrogen.
— Hml
— Hvart skulle’ jag då tagit vägen?
— Har du ingen plats på förslag?
- Nej.
— Har du inte sökt?
— Nej!
— Men det är allt lättsinnigt att inte göra det.
— Jag har helt och hållet litat på dig.
— På mig?
— Ja!
— Men min snälla vän — — —
— Skulle jag inte det?
— Hur kunde–––-—
— Du lofvade mig ju i somras —–––-
- Jag?
— O, min Gud! Mins du inte, hur du vid Rosenkullen vid kors-
vägen lofvade mig trohet?
— Jo visst, men — — —
— Jag sade då, att du skulle glömma mig, innan de rosor, som
jag nyss förut gifvit dig, skulle hunnit vissna. — Minns du det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
