Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
— Det var tusan, hvad du blifvit snarstucken at dig, bror Strut-
senfot, utropade vännen.
— Det är inte alltid, man är vid humör.
— Nej, nej, förargliga möten–––-—
— Hvad menar du?
— Det är inte svårt att gissa tänker jag.
— Jag förstår dig.
— Det är då mindre underligt.
— Du syftar på uppträdet i middags?
— Jo, något.
v — Hade du varit i mina kläder, så hade du gjort på samma sätt.
— Knappast.
— Jag har inte tid att munhuggas; men för att det må bli ett
slut på det här, så vill jag säga dig, att jag i middags inte alls
kände igen Anna, hvilken är en redbar och hederlig flicka.
— Derpå tviflar jag inte.
En ljuf känsla gick genom Annas gestalt, då hon hörde grefven
på detta sätt tala om sig.
— Jag kände inte igen henne, fortfor grefven, och detta var inte
heller underligt, alldenstund jag inte hade en aning om, att hon var
i Stockholm. Hon är nämligen från Småland och jag har sett henne
många gånger under mina besök hos min onkel på Kosta.
— Kära du, du tar vid dig, som om du stode inför en domares
skrank. Jag är ingen Pontius Pilatus och har inte alls att göra med
i hvilket förhållande du och lilla fröken stå till hvarandra.
— Vi stå inte i något förhållande alls, vill jag upplysa dig om.
— Nå, nå, nå, nå, lugn i stormen, bror Strutsenfot. Vi äro
inte välkomna, det ser jag och vi skola inte besvära dig länge. Men
innan vi gå, skola vi åtminstone framföra vårt ärende.
— Hvad önsken I? — Jag går inte med ut på någon guldkrog.
— Nej det behöfver du inte. Vårt ärende var till lilla fröken.
— Hur kunde ni veta, att Anna var här.
— Ingen vet, hvar haren har sin gäng, bror Strutsenfot. Ryktet
flyger, dit vinden blåser.
Grefven blef askgrå i ansigtet. Han tänkte på möjligheten, att
fröken Hortens skulle kunna få veta af Annas besök hos honom.
Nu hatade han verkligen den stackars flickan, hvilken hade litat på,
att hon i honom skulle finna en ädel vän och trogen beskyddare.
— Hvad har då ryktet att berätta? frågade han snäft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
