- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
332

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Modellen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332
— Tackar!
—■ Tycker fröken, det är kallt härinne?
— Nej, det tycker jag inte.
— Nåja, fröken kommer då också utifrån och då fryser man
inte. Men blir det kallt, så säg genast till, så att fröken inte för-
kyler sig.
— Ja, jag tackar.
— Emellertid är det bäst, att ur den här värmekällan taga
sig litet till bästa att börja med.
Gabrielsson pekade på en uppslagen punschbutelj; hvilken stod
der bredvid några glas på en utbredd tidning, som tjenade till bricka.
— Tackar.
— Fröken dricker väl punsch?
— Ja jag tackar, något åtminstone.
— Det är rätt! Punschen är en härlig dryck, ty först och främst
är den ljuf som kyssen al en vacker flickas läppar och för det andra
föranleder den den allra briljantaste — magsyra!
Han skrattade helt högt åt sitt infall.
— Den sista egenskapen vill jag då inte prisa, utropade vännen
— eller hur lilla fröken, hvad säger ni om saken?
Hon svarade ingenting utan log blott.
— Ni bara skrattar.
— Det är rätt fröken! Glädjen är lifvets krydda! Se så, nu har
jag slagit i! — Skål! —
Han räckte Anna ett bräddfullt glas tog sig sjelf ett och upp-
manade vännen att förse sig, hvilket emellertid var alldeles onödigt,
emedan han redan förut hade tagit sig ett glas.
—• Skål fröken lilla! ’
— Skål! utropade vännen och höjde sitt glas mot Anna.
Hon sade ingenting utan bugade blott litet på hufvudet, som
hon sett fruntimren göra i Kalmar, under den tid hon var anställd
som uppasserska dérstädes.
— Hur var det ni hette, lilla fröken? frågade Gabrielson.
— Anna Larsdotter.
— Anna! — Då säger jag Anna rätt och slätt, om ni tillåter.
’ — Ja, svarade Anna blygt.
— Jag blir lika familiär jag också, sade vännen.
— Nu skola vi hålla i hop, sade Gabrielsson, — men för tusan,
käraste Anna, ni har ju blott läppjat på punschen. Drick, flicka lilla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free