- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
333

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Modellen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

333
— Tack, jag vill inte ha mer.
— Nå, nå! Ni börjar väl frysa, hvad det lider och då går nog
resten åt och »litet till sa’ Schantzen»!
— Herr Gabrielson talar så roligt.
— Tycker Anna det! — Nå det är bra! Glädjen är lifvets
krydda, säger jag ännu en gång. — Men låtora oss nu slå oss ned
och prata förstånd. Sitt ned Anna i min resorsoffa!
Anna såg sig omkring i rummet men förblef stående.
— Det är svårt att hitta reda på soffan, inte sannt? utropade
Gabrielson, under det att han och hans vän skrattade af full hals.
Anna svarade intet utan inföll i det glada skrattet, hvilket
ovilkorligen smittade.
— Jo, jo, fortfor Gabrielson, möblerna i en konstnärs ungkarls-
rum kanske inte benämnas precis på samma sätt som i familjernas
våningar; men de göra samma nytta, det försäkrar jag. — Se här,
till exempel, är min resorsoffa.
Han visade på sängen, hvilken verkligen tycktes vara begagnad
till soffa, så nedsutten var bädden.
—- Var så god och tag plats.
— Tackar, jag kan ju sitta på en stol, sade Anna skrattande.
— Se så, ingen falsk blygsamhet, min nådiga.
— Men jag sitter lika bra här.
— Främmande skola alltid ha hedersplatsen. Sitt!
Anna, som tyckte, att alltsammans var i hög grad löjligt, skrattade
af hjertans lust och satte sig slutligen på sängkanten.
— Så der jag, utropade Gabrielson, nu skola vi prata förstånd.
Han slog sig ned bredvid Anna och vännen satte sig på en stol
bredvid — »resorsoffan»,
— Anna har således lust att bli modell åt mig, sade Gabrielsson.
— Ja, jag tackar, jag behöfver förtjena.
— Jag kan nog använda Anna någon tid och min vän här målar
på samma gång som jag fastän från olika sidor, naturligtvis mot
särskild ersättning. Anna har väl ingenting deremot?
- Nej.
— Nå, då är den saken klar. En annan sak är, att vi måste
begagna eftermiddagen, emedan vi äro upptagna på akademien om
förmiddagarne. Alltså alltid vid denna tid. — Omkring en fjorton
dagar behöfva vi Anna som modell. Anna är väl oförhindrad dertill?
— Ja, jag har ännu ingen plats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free