Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Ett nattligt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
— Tusse har alltid pengar! sade glädjeflickan och drog honom
ut ur rummet.
Den andra flickan hade som en furie rusat emot Anna, hvilken
inseende, att hon inte skulle kunna komma genom dörren och inte
heller skulle kunna försvara sig, emedan allas sinnen voro vända mot
henne, tog sin reträtt till fönstret.
— Ha, ha, ha! Vill du kasta dig ut genom fönstreti skränade
flickan och sökte förgäfves få fatt i henDe.
Anna sprang upp i fönstret, som hon inte fick upp
Hon visste, att hon inte skulle kunna hoppa ned från den höjd,
som fönstret hade från gatan; men hon ville åtminstone ropa på
hjelp.
En ruta krossades.
— Skall ni slå ut fönsterna för mig! röt uppasserskan.
Ett smärtans skri for öfver Annas läppar till följd af att glädje-
flickan lyckats få tag i en af hennes långa härflätor och drog henne
i denna ned på golfvet från fönsterplattan.
Men Anna var betydligt starkare än sin motståndarinna och be-
friade sig inom ett ögonblick från henne samt rusade åter till fönstret.
En annån ruta krossades och Anna ropade utåt:
v — Hjelp! Hjelp!
Ljudet af den första rutan, som krossades, hade lockat en del
nattvandrare till porten och då nu bitarne af den andra rutan föllo
klingande i gatan och Annas rop skallade ut i natten, ropade de
utanför stående personerna på polis.
En konstapel var verkligen i närheten.
Han skyndade till platsen.
— De slå visst ihjäl hvarandra deruppe, sade en herre till
konstapeln.
— Fördömda näste! brummade denne och slog våldsamt på porten
under det att han ropade:
— Öppna!
Detta rop hördes inte upp i det rum, der Anna så grymt
marterades men väl till en kammare på nedra botten, der en landt-
man, som för natten hyrt sig ett rum och blifvit väckt ur sin goda
sömn, bodde.
Han hade klädt på sig för att höra efter, hvad det var för ett
vidrigt uppträde i våningen öfver honom. ’ Polisen ropade åter en
gäng:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
