Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Hur det kom sig, att Karl Andersson på Karlshult var i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Och hon hade följt honom.
Hur bedragen blef hon inte!
Hon ryste tillsammans, när hon tänkte på händelserna uppe på
hotellet.
Hon hade någon gång berättelsevis hört talas om orgierna i de
stora städerna bland dräggen af deras befolkning och hon hade läst
en liten bok om förbrytarelifvet i London. Dock hade hon trott, att
allt i denna bok var dikt — men nu — nu —
Hon ryste åter.
Det var ju med en stor förbrytare, hon brottats der uppe på
hotellet. Hon visste det redan nu; poliskonstapeln hade ju känt igen
honom som en för detta fästningsfånge och dessutom hade han ju,
när han häktades, sökt gömma undan en plånbok, hvilken innehöll
mycket penningar och som poliserna trodde vara stulna.
Hon fasade vid tanken på, hvad hon utstått.
Men så kommo tankarne på hennes räddare i nöden Karl Anders-
son på Karlshult, som så oförmodadt kommit henne till hjelp.
Hon hade inte i början kunnat sätta sig in i, att det verkligen
var han, som ville hjelpa henne. Hon kunde inte förstå, att han var
i Stockholm.
Dessa och andra tankar jagade hvarandra genom Annas hufvud
under större delen af den återstående natten och först mellan fem
och sex somnade hon in i en tung sömn, som varade till framemot
half nio, då hon hastigt vaknade, steg upp och började klä sig.
Hon kände sig långt ifrån utsöfd, men hennes kraftiga fysik höll
henne temligen skadelös för sviterna af de äfventyr, som hon sista
dygnet upplefvat och sedan hon fått blöta sitt heta hufvud i vatten,
var hon alldeles kry om än något trött.
Hon klädde sig med mycken omsorg för att kunna presentera sig
till sin fördel, när hon skulle söka den plats, hvilken hon sett an-
nonserad i föregående dagens tidning.
Klockan nio knackade uppasserskan på dörren.
— Stig in, ropade Anna.
Uppasserskan, en nätt och treflig flicka, kom in helsande ett gladt:
— God morgon.
— God morgon, svarade Anna.
— Den herre, som följde er hit i natt, frågar, om han kan få
tala med er, sade uppasserskan.
— Ja, sade Anna, jag är färdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
