Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Hur det kom sig, att Karl Andersson på Karlshult var i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
— Jag får säga det då?
— Ja.
Uppasserskan gick, oien hon kom strax tillbaka sägande:
— Nu väntar herrn i korridoren.
— Jag kommer.
— Skall jag inte städa af rummet och be honom stiga in?
— Nej, svarade Anna rodnande.
— Jag tänkte, det var fästman jag.
— Nej, visst inte. Det är en bekant från samma trakt som jag.
— Jaså.
— Adjö.
— Adjö. Skall rummet vara i natt också?
- Nej.
Anna gick sålunda afbrytande ett samtal, hvilket tycktes synner-
ligen intressera uppasserskan, som nog gerna skulle velat utforska
hvem Anna var och i hvilket förhållande hon stod till Karl Andersson,
— God morgon Anna, helsade Karl, som väntade henne i korri-
doren.
— God morgon Karl, svarade hon och lade sin hand i hans,
som han vänligt räckte henne:
— Hur har Anna sofvit?
— Fram på morgonen mycket bra.
— Det låter höra sig.
— Än Karl sjelf?
— Som en stock — det vill säga de sista tiramarne. — Vill Anna
äta frnkost tillsammans med mig.
— Ja, tack, men — — —
— Det vore roligt att få språkas litet vid.
— Ack ja!
— Kom, så gå vi då.
De lemnade hotellet1
Väl utkomna på gatan sade Karl Andersson:
— Anna hittar väl här bättre än jag, kan jag tro?
— Nej, Karl, jag hittar inte alls.
— Jaså. — Vi få väl se oss omkring då, så få vi nog tag i något
ställe, der man kan få mat.
— Det finns kafféer här öfverallt, har jag sett.
— En hiskligt stor stad det här, sade Karl, och så mycket folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
