Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Hur det kom sig, att Karl Andersson på Karlshult var i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan. Man blir just som vimmelkantig, när man går här på gatorna
och hoverar sig.
De gingo upp i riktning mot kyrkan och kommo, efter att ha
tagit några steg, till Klarabergsgatan.
— Ska vi vika af här?
— Ja, det gör mig detsamma,
— Jag är hungrig som en varg, som man säger.
— Se, der står det kaffé på en dörr.
— Dit gå vi in. Vill Anna det?
— Ja!
— Man får väl en »knaber» der?
— Det vet jag inte.
— Det skola vi höra eftor. Bränvin skall jag ha till maten —
De gingo in i kafféet, ett litet kyffe, i hvilket det luktade fotogen
och os af fläskfiott.
— God morgon härinne! helsade Karl.
— God morgon, svarade kaflfeidkerskan.
— Får man köpa mat här?
1— Ja, det finns kaffe och choklad––––––
— Det är för qvinnfolk och barnungar, inföll Karl.
— Och så finns det biffstek och kokletter, stekt fläsk och ägg.
— Ja, se det kan något vara.
— Får jag kanske lof att servera en biffstek?
— Får man lilla »knäppen» också?
— Knäppen?
— Ja eller »perlan», eller hvad det kallas här i Stockholm för
något.
— Bränvin?
— Ja, just så!
— Nej, då får herrn gå på en källare.
— Adjö då. Kom Anna.
Han vände sig mot dörren och gick ut i Annas sällskap, under
det att kafféidkerskan mumlade något för sig sjelf om supiga bönder.
— En «perla» till maten skall jag då ha, det kan inte fallera,
förklarade Karl ännu en gång, sedan han och Anna ater kommit ut
på gatan. — Hittar Anna ingenstans?
- Nej!
— Vi ska fråga efter en källare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
