Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Hur det kom sig, att Karl Andersson på Karlshult var i Stockholm - XXIII. Kammarjungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
och såg efter henne, ända till dess att hon svängde om hörnet vid
Drottninggatan.
_ Hade hon blott velat, så skulle det ha vant bättre for bade
henne och mig, tänkte han och suckade djupt, hvarefter han gick
uppåt Beridaebansgatan och vidare fram öfver Brunkebergstorg ’samt
försvann i hörnet af Herkules backe.
Den hederlige nämndemanssonen kände sig betryckt och längtade
efter, att den timmen skulle slå, då han finge resa. — Men han
käDde dock liksom en viss hugsvalelse vid tanken pa, att Anna, hans
ungdomskärlek, varit den sista personen från hans hembygd, som
han talat vid före sin afresa.
XXIII.
Kammarjungfrun.
Anna gick emellertid Drottninggatan framåt och det var inte
svårt för henne att leta reda på N:0 00.
Det var portvakt i det huset och man måste ringa för att
komma in genom porten, något som mycket förundrade Anna. Att
porten skulle vara stängd midt på dagen, kunde hon inte första,
hvad det skulle tjena till.
Hon kom emellertid in i förstugan, der portvaktarehustrun stack
ut sitt gråstripiga hufvud genom en liten lucka, frågande:
— Hvem söker ni?
_ Fru Wennerholm, svarade Anna.
— Söker ni kammarjungfruplatsen?
— Ja, svarade Anna. Men inom sig tänkte hon:
_ Hvad kan den der gumman ha med det att göra.1’
— Stig upp då, sade portvaktarfrun, men torka väl af fotterna
på mattan der vid väggen, så att ni inte smutsar ned trappan.
_ Ja, svarade Anna åter och ånyo hade hon för sig sjelf sm
lilla-monolog i taukarne, hvilken monolog var af följande lydelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
