Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Hur det kom sig, att Karl Andersson på Karlshult var i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
— Det är inte att tala om, endast sorg — — —
— Skall Anna gifta sig snart?
— Aldrig!
— Hvad för något? Aldrig?
— Ja!
— Hvad säger Anna?
— Sanning.
— Anna narrades, då för mig Jen der gången. — — —
— Nej, nej Karl, jag trodde, jag––––––
— Han har då verkligen bedragit Anna?
— Kanske.
— Det var ju den der grefven?
— Tala inte om det, Karl!
— Som Anna vill.
— Jag måste gå, Karl.
— Hvarför sådan brådska?
— Jag skall söka en plats.
— Ja, Anna sade det.
— Tack, Karl, för frukosten.
— Inte mycket att tacka för.
— Tack också, för att Karl hjelpte mig i natt.
— Vänta så följas vi åt ut.
Han betalade och snart voro de åter ute på gatan.
— Vet Anna, hvart Anna skall gå nu? frågade Karl.
— Ja, Drottninggatan var dernere, mins jag.
— Adjö då Anna.
— Adjö Karl.
— Anna!
— Ja!
— Må vi alltid tänka på hvarandra med vänskap.
— Det skola vi, Karl.
— Kanske träffas vi ännu en gång i lifvet.
— Kanske.
— Må vi då råkas i glädje.
— Godt om så vore. — Adjö Karl!
— Adjö Anna!
De skakade hvarandras händer och skildes åt.
Anna gick ned åt Drottninggatan till och Karl Andersson stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
