Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Kammarjungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
Med lätta steg lemnade Anna fru Wennerholms våning.
Nu glömde hon allt sorgligt, hon genomgått och såg tiden an
med glädje. Nu hade hon plats och nu skulle hon få det bra.
När Anna gått sade fru Wennerholm till sin dotter!
— Det var en verkligt vacker flicka.
— Ja mamma.
— Vi skola klä upp henne, så att hon verkar dekoratift i din
boudoire.
— Tack snälla mamma.
— Det var länge sedan, jag såg ett så vackert ansigte.
— Och hvilken figur sedan.
— Hon skulle genom sitt utseende kunna slå många societets-
damer ur brädet.
— Jag förstår inte, hvar jag sett det der utseendet förut. ,
— Har du sett det förut?
— Ja, jag tycker bestämdt det.
— Det var eget. Jag tyckte detsamma.
— Jag känner så väl igen hvarje drag i hennes ansigte och
äfven hennes hållning.
— Alldeles som jag.
— Det måtte finnas i vårt umgänge någon, som är mycket lik
henne.
— Väl möjligt; men jag kan inte förstå, hvem det skulle vara.
Jag vet ingen af våra bekanta, som är så vacker, som denna flicka var.
Och mor och dotter slogo sina kloka hufvuden ihop och funderade;
men ingen af dem kunde dock erinra sig, att det var Anna sjelf de
sett i — grefve Emanuel Strutsenfots skizzbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
