Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
efter insomnade hon temligen lugnt, ehuru drömmarne fortforo fastän
i mindre skräckfulla gestalter.
Den följande dagens morgon gick in.
Fröken Hortens var ingalunda tidig af sig om morgnarne och
denna dag var intet undantag i den vägen.
Emellertid kände hon sig slutligen fullsöfd och ringde på Anna.
Men Anna kom inte in.
Fröken Hortens ringde då för andra gångeu, troende att Anna
möjligen kunde vara afsides för tillfället.
Men ej heller nu hördes den nya kammarjungfrun af.
För tredje gången ringde fröken Hortens, inom sig besluten att
gifva Anna en ordentlig lexa, på det att hon redan från början
måtte kunna vänja henne vid påpasslighet.
Den tredje ringningen tjenade till lika litet som de två föregånde.
För fjerde gången satte fröken Hortens klockan i rörelse.
Samma resultat.
Då blef fröken Hortens i hög grad förbittrad, hvartill hon mensk-
ligt att döma hade fullkomlig rättighet och hon steg hastigt ur sängen,
trädde sina fötter i de perlstickade tofflorna, kastade hastigt på sig
en morgonrock och fattade en liten handklocka af silfver samt gick
ur sitt sofrum genom boudoiren och öppnade dörren från denna samt
sträckte ut sin högra hand genom dörröppningen samt lät den lilla
silfverklockan pingla ilsket och oafbrutet en lång stund.
Klangen hördes genom en stor del af våningen och betjening
störtade fram från olika delar af densamma för att höra efter, hvad
den ifriga ringningen hade att betyda.
Bland öfriga qvinliga tjenare kom äfven fru Wennerholms egen
kammarjungfru tillstädes.
— Hvar är Anna? ropade fröken Hortens uppretad.
— Har hon inte passat på, frågade fruns kammarjungfru.
— Nej, jag har ringt, så att klocksträngen kunnat gå af, men
det lata stycket har ändå inte kommit.
— Jag skall gå upp på hennes kammare. Hon har väl försofvit
sig-
— Väck henne då och skicka genast ned henne till mig.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
