Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men lifvet är en skola och kärleken har förmågan att göra de
allra erfarnaste menniskor till stora barn, med hvilka man kan tillåta
sig allehanda friheter.
Och grefven var för tillfället ett stort barn, som var mycket
road af att leka med en docka, — men denna docka lekte äfven
med honom sjelf en grym lek. —
En dag sade fröken Hortens till sin mor:
— Mamma, jag börjar tröttna på det här!
— På hvad, min flicka? frågade modren.
— På det här narrspelet med Emanuel och Klingenberg.
— Gör du det?
— Ja, jag tycker, att det borde kunna vara slut snart.
— De ha ju inte sett hvarandra ännu.
— Men det kunna de väl snart få göra.
— Du har så brådtom.
— Undra på det. Man kan bli trött på mindre än att spela
förtjust mot två älskare.
—* Jag skulle kunnat göra det mot tio, när jag var vid din ålder.
— Men hvad tjenar det till att hålla på så här längre?
— Nåja, du har rätt. Klingenberg bör vara tillräckligt kär nu,
för att han skulle kunna bringas till förklaring.
— Visst är han det; men den karlen kan visst inte komma sig
för med att fria.
— Då är han inte tillräckligt preparerad.
— Jag kan inte preparera bättre.
— Försök bara!
— Hvad skall jag göra.
— Säg något sött ord.
— Det har jag gjort många gånger, men hvad hjelper det. Den
drömmaren kan ju inte tala om annat än sonater och arior. — Du
måste hjelpa mig mamma.
— Alltid skall mamma hjelpa.
— Jo, lilla gumman, utropade fröken Hortens och slog sina
armar om sin mors hals.
— Nåja, jag skall göra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
