Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon hade rätt. Han vaknade inte upp utan följde henne
som en hund.
Fru Wennerholm förde den stackars Klingenberg in i fröken
Hortens boudoire, der den förrytnda flickan äfven påträffades och
tycktes bli på det högsta brydd och öfverraskad öfver detta besök.
Hennes bryderi och öfverraskning var emellertid liksom alit annat
blott ett spel, ett grymt spel, för hvilket hon af sin mor fick en
gillande blick.
— Se här är min lilla obetänksamma flicka! sade fru Wenner-
holm till Klingenberg; och vändande sig till sin dotter sade hon:
— Vår aktade och berömde gäst, hvilken skänker oss sin vänskap
och sitt förtroende har något att säga dig, min dotter och jag ber
dig lyssna till, hvad han har att andraga. Jag lemnar er på tu
man hand.
Och grinande till sitt ansigte bakom Klingenbergs rygg nickade
hon åt sin dotter, hvilken hade mycket svårt att hålla sig för skratt
vid detta minspel, isynnerhet som Klingenbergs löjliga figur i detta
ögonblick var mycket skrattretande.
Ja, komponisten gjorde verkligen en mer än löjlig figur i denna
stund, då han för fröken Hortens skulle bära fram sitt rika
hjerta liksom på en presentbricka.
Men de lättsinniga båda damerna tänkte inte på, hvad verkan
deras spel skulle kunna ha på musikern. De tänkte inte på, att de
genom sin grymhet skulle kunna bryta honom för alltid.
Dock, hvad gjorde det dem? — Hvad hade de med’ det att
göra? — De ville roa sig med honom som med en docka — och när
barnen väl slagit sönder sina dockor, kasta de dem i skräpvrån och
fråga inte vidare efter dem, nej vilja inte ens veta af dem. —
Stackars KlingenbergI —
Han hade emellertid blifvit lemnad ensam med fröken Hortens
och tummande i trefjerdedelstakt sömmen af ena rockskörtet stod
han framför den vackra och rika, unga qvjnnan, till hvilken han
vågat lyfta sina blickar från sina noter och sin klaviatur, hvilka
annars voro de enda föremålen för hans granskning och uppmärk-
samhet.
Han sade intet, hvarför fröken Hortens såg sig nödsakad att
bryta tystnaden:
— Ni önskar tala med mig herr Klingenberg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
