- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
419

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

419
Han sade fortfarande intet, hvarför fröken Hortens såg sig
nödsakad att ånyo bryta tystnaden:
— Ni önskar tala med mig herr KlingenbergP sade hon åter.
Hans fingrar på rockskörtet kommo nu i tvåtredjedelstakt och han
svarade ett kort:
— Ja!
— Var god och tag plats.
— Jag tackar!
— Så långt bort ni sätter er.
— Jag skall slå mig ned närmare er, om ni önskar.
— Mycket närmare!
— Jag tackar er.
— Här!
— Åh––––––
— Jo, här vid min sida,
— Min fröken!
Han satte sig i hennes lilla du-och-du-soffa och väl kommen dit,
flyttade han sina fingrar från rockskörtet till sitt knä, der de kommo
i sex åttondels takt, troligen beroende derpå, att hans hjärta börjat
slå allt hastigare, ju mera han närmade sig fröken Hortens och ju
nådigare hon var honom.
Han sade emellertid intet, hvarför fröken Hortens såg sig nöd-
sakad att sätta samtalet i gång.
— Ni önskade säga något, herr Klingenberg?
— Ja!
— Jag hör er!
Klingenberg hostade och derefter sade han:
— Min fröken! Mitt hjerta är att likna vid en sträng.
— En sträng? utropade fröken Hortens, som omöjligt kunde
hålla sig från skratt vid denna liknelse.
— Ja min fröken, det är att likna vid en sträng, en ljudande
och skälfvande sträng. Mitt hjerta dallrar som den sträng, hvars ton
blifvit anslagen och min mun måste tala.
Nu hade hans fingrar börjat röra sig i två tredjedels takt
På hans knä, hvilket för tillfället fick vikariera för en klaviatur.
— Ert språk är så bildrikt, herr Kliugenberg.
— Åh, min fröken:
— Ni önskade alltså —–––-?
Komponistens fingrar spelade på hans knä en drill, hvilken utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free