Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
— Hvad säger han? sade fru Wennerholm.
— Gå! hväste grefven,
— Ropa på betjenten, Emanuel! Ring!
— Behöfs inte! Jag går ändå sade Klingenberg, som för till-
fället var alldeles fri från sin vanliga försoffning.
Men grefven hade redan ryckt i klocksträngen, dörrarna öppna-
des å ömse sidor af fruns kammarjungfru och af betjenten.
— Hjelp herr Klingenberg ut, befallde fru Wennerholm.
— Ja var god och hjelp mig, sade Klingenberg till betjenten och
gick ut följd af denne, hvilken i tamburen såg till att han fick rätt
rock, rätt käpp och rätta galoscher samt rätt hatt.
Kompositören var aflägsnad från det Wennerholmska huset; men
grefve Emanuel var nu riktigt fången. Luckan till fällan hade slagit
igen om honom och han hade numera endast att erkänna sin fången-
skap eller förgås af det gift, man ämnade reservera honom i form af
stickord och förtal.
En tjur, hvilken man vill göra oskadlig, förser man med en ring
i näsan; en man, hvilken en qvinna vill göra till slaf, smyckar hon
under ömma smekningar med en ring på venstra handens fjerde finger.
Grefven var nu fånge — snart skulle han bli slaf under en af
hufvud8tadens mest utstuderade kokettens spira; — än mer: hans
herskarinnas mor skulle sköta klatschpiskan — och nog kunde hon
klatscha alltid, det skulle han bli varse med tiden.
V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
