- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
439

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Förbindelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

439
— Som du ser.
— Numera kan du väl inte måla annat än i rosenrödt, som ju
lär vara de älskandes liffärg, inföll en annan.
— Du menar —–––-
— Asch, sade en tredje, det är gamla vanan för honom.
— Det vore tusan!
_ Det veten I väl! Han har ju många gånger visat oss sina
skizzer från den der rosenkullen, som han målade af i somras.
— Ja, det är sant!
— Och der hade han ju till yttermera visso placerat en rosen-
kindad mö.
— Javisst! Hvad var det du kallade flickan? Rosen pa–––
på Karlberg — — — nej för tusan, så var det inte — Karlsten
_ __ så var det visst. Rosen på Karlsten.
— Nej hör på den då! Karlsten är ju en fästning vid Marstrand.
— Javisst. — Hur tusan kallade du din ros i somras, bror
Strutsenfot. Rosen på — pa Klastorp!
— Ja så var det!
— Det var ju den flickan, som vi skulle ha till modell eller hur?
— Javisst!
— En riktig sjåpagås!
— Men vacker som tusan.
_ Vet du, hvar hon nu finnes, Strutsenfot?
-Nej!
— Hon har väl rest hem till Smaland igen.
— Bäst för henne.–––-—
Nu var rasten slut och lektionen skulle åter börja.
Grefve Strutsenfot, hvilken kände sig yttterst beklämd öfver den
påminnelse, som han fått om Anna, hvilken han totalt glömt bort,
drog fram sitt nu dammiga staffli ur sitt hörn och deltog i lektionen
En välgörande känsla genomfor hans kropp, när han väl fått
sina penslar i ordning, hufvudvärken gick bort, det onda lynnet för-
svann och med en hängifvenhet, som var rent af glödande, egnade
han sig åt arbetet under fortsättningen af denna förmiddag, hvilken
i hans tycke förflöt ovanligt hastigt.
Han fattade det goda beslutet att åter börja odla sina studier
i konstakademien.
I det följande kommer att synas, hur han satte detta beslut i
verket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free