Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Förbindelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att gå för att i lugn få digesera tanken, på hvad som skulle hända
dagen derpå. Han kom derför ganska sent hem till sin bostad och
hade sedan svårt för att somna.
Han försjönk likväl fram på morgonsidan i en slummer, ur
hvilken han hastigt vaknade upp och såg sig omkring samt fann, att
det redan var ljusan dag.
Hans hufvud värkte och han kände sig illa till mods och genast
kom tanken på honom, att han denna dag skulle skrifva under en
viktig förbindelse, genom hvilken han af fri vilja skulle göra sin
blifvande hustrus förmögenhet oåtkomlig för sig.
Hans lynne blef inte bättre af den sillfrukost, som han afåt pä
närmsta restaurant.
Men han fick en god tanke efter denna måltid. Han beslöt sig
nämligen för att gå upp i de fria konsternas akademi, som han nu
en längre tid försummat.
Sagdt och gjordt!
När han kom på den välkända trappan till akademien, tyckte
han, att han började andas lättare och en behaglig känsla brusade
genom hela hans gestalt.
Han gick in och stod inom kort i en af salame, der hans kam-
rater under en professors ledning voro sysselsatta med att afínala
en modell, hvilken denna gång bestod af akademiens vaktmästare,
som var utklädd till italiensk säckpipsblåsare.
Det skulle just bli en kort rast, för att modellen skulle få hvila
sig litet, när grefven kom in i lektionssalen.
__ Nej se på Strutsenfot! utropade alla kamraterna, när han
visade sig i dörren.
Äfven professorn helsade honom sägande:
— Det var roligt att få se grefven. Jag började tro, att grefven
alldeles öfvergifvit — om icke de sköna konsterna, så dock akademien.
— Jag ber att få tacka herr professorn för den vänliga hels-
ningen och det är inte utan, att jag har liksom samvetsskrupler öfver,
att jag så läDge försummat undervisningen här uppe. Men jag skall
försöka att taga skadan igen.
Professorn skakade vänligt hans hand och lemnade honom.
Nu omringades grefven af kamraterna och blef utsatt för alle-
handa nojs.
— Jaså! utropade en. Du har för en stund slitit dig ur rosen-
bojorna och kommit hit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
