Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Dagarne före förlofningens eklaterande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
soupékappa öfver sina axlar och skulle följa sin mor ut till vagnen,
hviskade hon åt grefven :
— Kom tidigt i morgon?
— Tack!
— Adjö Emanuel, tack för i afton, sade fru Wennerholm.
_ Det är jag, som är tack skyldig, bästa tant, svarade gietven
_ Glöm inte att komma tidigt i morgon, hviskade fröken Hortens
ännu en gång.
_ Det skall jag visst inte glömma.
— Adjö, adjö!
Vagnen rullade bort och grefven stod der ensam vid hotel Ryd-
bergs trappa. ... ,
Han såg efter vagnen några ögonblick, hvarefter han började ga
helt sakta hemåt dragande djupa drag ur sin cigarr, för hvilken han
på hotellet betalat tjugufem öre, men hvilken helt visst inte var värd mer
än femton, enligt hvad grefven kom öfverens om med sig sjelf medan
han gick snedt öfver Kungsträdgården på väg till sitt hem. —
Dagen derpå var grefven åter uppe i akademien och arbetade
med lust och ifver samt fördröjde sig inte vid middagen utan lagade,
att han i tid var hos sin fästmö, såsom hon bedt honom.
_ Nå det var snällt, att du inte sölade i qväll, utropade fröken
Hortens, när grefven kommit in och helsat på fru Wennerholm samt
tackat för gårdagens afton. .
Och nu blef det ett gladt och muntert samsprak, hvilket snart
nog vände sig kring frågan, när förlofningen skulle eklateras.
— Vi ha snart jul, sade fru Wennerholm.
_ Inte vexla vi ringar på julaftonen! utropade fröken Hortens.
— Hvarför det, mitt barn? frågade modern.
— Usch nej! Då kan man ju inte ha främmande och det skall
vara mycket folk här, när vi förlofva oss, eller hur Emanuel?
- Jag böjer mig helt och hållet efter majoriteten, svarade
grefven, under det att ett fint leende krusade hans mustascher.
— Juldagen då?
— Nej, nej! Vi skola förlofva oss före jul,
— Kära barn vill du det?
_ Ja, vill inte du det Emanuel?
_ När svärmor och du min älskade bestämma dagen, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
