Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Dagarne före förlofningens eklaterande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;s ’ . r
447
_ Hvad du är artig ucn oöjlig — - ■ — mau kan nästan linda
dig kring fingret, utbrast fröken Hortens.
— Kring så mjuka fingrar som dina, min engel, är det ljuft att
bli lindad.
— Smickrare.
— Nå, kära ni, nu skolen I inte säga mig artigheter, utan låt
mig veta, hvilken dato den stora dagen skall ha.
— Luciadagen, då plägar det ju vara festdag.
— Visserligen; men den dagen skulle jag inte vilja ha till min
förlofningsdag.
— Hvarför inte?
— ■ Den infaller på den trettonde — —
— Usch då!
— Så skrockfulla!
— Låt oss bestämma oss för den femtonde.
— Ja!
— Är det bestämdt då?
— Ja, om min lilla mamma tillåter.
— Det gör jag visst det.
— Alltså den femtonde.
— I morgon beställa vi ringar.
_ Då får Emanuel vara snäll och komma hit klockan tolf i
morgon middag.
— Med nöje.
— Åh så gudomligt.
— Se så, nu ringer det.
— Usch så tråkigt; tag inte emot mamma.
— Det måste jag göra, när jag förut inte sagt till, att jag inte
är hemma.
— Hvad är det för menniskor, som komma så här olägligt.
I detsamma anmälde betjenten en fru med sina två döttrar och
en son, hvilken sades ha ett godt öga till fröken Hortens.
Nu blef det annat ljud i skällan.
De främmande blefvo på det artigaste mottagna och fröken Hor-
tens bedyrade i svassande ordalag, hur »rysligt snällt» det var att tå
se flickorna, som hon så »rysligt mycket» tänkt på och längtat efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
