Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Förlofningsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
— Dörrarne måtte väl vara låsta.
— Men hvar är då allt vårt tjenstefolk.
— Tyst! Jag hör steg.
— Någon smyger sig fram.
— Gud i himmelen, kanske någon med ond afsigt kommit in
i våningen.
— Hvar äro då våra tjenare.
Nu öppnades dörren.
De båda damerna upphäfde två fasans skri, men de lugnade sig
lika hastigt, då de funno, att det var Anna, som kom.
Den nätta flickan hade en lätt och behaglig gång och de upp-
skrämda fruntimmerna inbillade sig, att hon hade smugit sig fram.
-— Hvad är det? frågade fru Wennerholm.
Anna var alldeles blek och darrade i hela kroppen samt hade
derför svårt att tala.
Hon berättade likväl hvad som skett och tilläde gråtande:
— Måtte det inte vara ett dåligt förbud för nådig frökens lycka
— Hvad säger du, .flicka? utropade fru Wennerholm äfven hon
darrande och blek samt mycket förargad på Anna för hennes olycks-
profetia.
Anna fick derför en allvarlig uppsträckning och hela tjenste-
personalen kallades sedan in och fick mycket obehag för sin bristande
påpasslighet.
Det blef sedan en ovaniigt dyster och tryckt ställning.
Ingen i våningen vågade gå och lägga sig, eller rättare sagdt:
Ingen vågade kläda af sig, utan man hvilade, så godt man kunde i
kläderna och samtliga fivinnorna sprutto till, så snart de hörde en
knäppning eller något annat främmande ljud.
I sanning, en allt annat än behaglig situation natten före den
dag, hvilken skulle bli så festlig och så betydelsefull.
På morgonen fingo mor och dotter mycken möda med att sminka
sina ögonränder, så att det ej skulle synas, att de voro röda. — i
När morgontidningarna blifvit lästa af Stockholms befolkning,
fick det Wennerholmska huset vid Drottninggatan ett mer än vanligt
intresse och det icke blott för dem, som blifvit inviterade dit på fest
utan äfven för den stora allmänheten. Detta till följd af följande
notis, som stod att läsa såväl i Dagens Nyheter som i Stockholms
Dagblad:
»Sedan ett par år tillbaka har en ung man, som fordom varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
