- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
454

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Förlofningsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

454
vid spektakeldags var så mycket slädar, att det väckte fotgängarnes
uppmärksamhet.
Afven dessa slädar hade ett gemensamt mål.
De stannade alla utanför n:o 00, eller med andra ord vid det Wen-
nerholmska huset, hvilket var dekoreradt med gasramper.
— Deruppe måtte det vara festligt i qväll, så att det passar,
sade en herre,, hvilken tillsammahs med en annan stannat på den det
Wenuerholmska huset motsatta trottoaren och blickade upp till den
festligt upplysta våningen samt såg på illuminationen.
— Jo, jo men! Gumman Wennerholm har råd att — — —
— För tusan, är det här det Wennerholmska huset?
— Ja! —
— Hvad är det för festlighet här, månn tro, sade en liten för-
lofvad tös, hvilken vid sin fästmans arm passerade gatan framåt
förbi n:o 00.
— Det är inte godt att säga det.
— Kanske en födelsedag.
— Snarare då ett bröllop.
— Tähk så lyckliga menniskor, som ha råd att ha det så stor-
artadt.
— Kära du, det är inte sagdt, att de äro så lyckliga som vi,
fastän vi äro fattiga.
— Så lyckliga som vil utropade den lilla tösen och tryckte sin
fästmans arm hårdare. Ingen kan vara lyckligare än vi, älskade
Adolf. Vår kärlek gör vår lycka.
— Ja, Frida, svarade fästmannen. Vår ömsesidiga kärlek är
oss mera värd än dessa rika menniskor skatta sitt guld, det är all-
deles säkert.
De gingo vidare jollrade kärleksfraser, hvilka ingalunda voro
uppstyltade utan i stället naturliga, alldenstund de sprungo direkt ur
de älskandes hjertan liksom källan i Myrkeklefs grotta på Kinekulle
brusar fram som ett springvatten direkt ur klippan.
— Gumman Wennerholm tänker riktigt visa verlden, hvilken
bemärkelse denna dag har för hennes hus, sade en herre till eh annan
under det att de passerade fram genom folkhopen, hvilken ökades
med hvarje minut framför det upplysta huset.
— Hvad är det för anledning?
— Hon tänker med vissångaren :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free