Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det liar väl inte kommit »smolk i vällingen» heller, som man
— Jo, nog har det det alltid.
— Åh kors bevars! Det var ju så väl med den der jäntan.
Kanske hon inte får vara qvar.
— Hon är längesedan borta, frun lilla.
— Åh bevare mig, hur gick det till?
— Det gick så, att hon gick sin väg.
— Gick?
— Jo, jo men!
— Ja, Gud tröste oss för den ungdomen!
— Det kan frun väl säga.
— Att ha en bra plats och inte kunna behålla den. Bief hçn
bortkörd?
— Nej, hon gick af sig sjelf.
— När då, jungfrun lilla?
— I går qväll.
— Det var det värsta, jag hört.
— Ja, jag med.
— Hvad kom det åt jäntan ?
— Det vet hon bäst sjelf.
Nu följde ett långt resonnemang om Anna och det dröjde minst
en timme, innan hjelphustrun åter började att utföra sitt arbete, för
hvilket hon hade betalt per timme. —
Fru Wennerholm och hennes dotter hvilade ovanligt länge denna
dags förmiddag. — De hade ju intet uppe att göra, Alla husliga
bestyr voro ju öfverlemnade åt tjenarne och åt främmande menni-
skor. — Mor och dotter ville inte titta ut i det kaos, hvari våningen
befann sig.
De voro denna dag bortbjudna. — De skulle på middag. En
enkel familjemiddag med litet dans, som det hette. — De voro inte
bjudna på kort, utan hade muntligen mottagit bjudningen dagen
förut. — Allt skulle derför bli så enkelt och den familj, som skulle
ha denna tillställning, bad flera gånger om ursäkt, för att kort inte
blifvit utsända till fru och fröken Wennerholm samt de öfriga in-
bjudna gästerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
