Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
Han var genopiblöt af svett och det märktes, att hans sömn hade
varit i hög grad orolig, ty han låg nästan blott och bar; han hade
under drömmen sparkat af sig täcke och lakan.
Det första, han fick se, då han vaknade, var Annas bild.
Han höll nämligen fortfarande skizzboken i sin hand och när
hans blickar träffade denna, uppfattade de Annas bild.
Hänryckt utropade han:
— Engel!
Och han förde skizzbokens blad till sina läppar samt kysste
ömt den plats af bladet, å hvilken Anna var tecknad.
— Hvilken fasansfull dröm, hviskade han derefter till sig sjelf,
under det att han lade skizzboken ifrån sig samt steg upp för att
ordna sin bädd och taga upp det på golfvet liggande täcket samt
öfverlakanet.
— Hvilken fasansfull dröm, fortfor han, under det att han var
sysselsatt med detta arbete. Hvilka inbillningsfoster kunna icke
drömmarne väcka till lif i menniskans hjärna.
Och han lade sig igen; men sömnen ville inte infinna sig.
Han gick då åter upp och klädde sig i tofflor och nattrock samt
satte sig i sin gungstol och började röka cigarr.
Det är rent af förvånansvärdt, hvad tobaken kan ha för en
lugnande inverkan på sinnet för den, som är van rökare. Tobaken
verkat pa en sadan fysik nästan liksom ett opiat och mången orolig
man har funnit tillfällig ro genom att röka och sedan se på rök-
hvirflarne, hvilka kunna bilda de allra underligaste figurer.
Sä var det nu äfven med grefve Emanuel Strutsenfot.
Det ena rökmolnet efter det andra bglmade han fram, der han
satt bakåtlutad i sin gungstol. Rökmolnen bildade ringlar och andra
figurer, pä hvilka grefven såg, tankarne blefvo mindre oroliga och
sinnet blef lugnt.
Inom kort tycktes det grefven, som om han uti rökmolnet kunde
urskilja ett ansigte. — Dess drag togo allt bestämdare form och slut-
ligen såg han ansigtet tydligt. — Han kände väl igen dessa drag. De
voro Annas. Ja, han misstog sig icke deruti. Det var verkligen
Annas ansigte, som rökhvirflarne bildade.
Han kunde inte taga sina blickar derifrån. De blefvo nästan
drömmande, de blefvo skumma och slutligen somnade han in sittande
bakåtlutad i gungstolen.
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
