Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Mitt diamanthalsband är borta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag vågade inte korama så tidigt.
— Nåja, uppriktigt sagt var det nog ¡bäst, att du inte kom,
sade fru Wennerholm. Hvarken Hortens eller jag voro klädda, så
att vi kunde ta emot någon, ej ens en person, som hör till familjen,
hvilket jag numera anser dig göra.
Grefven gjorde en artig bugning.
— Nå du gick alltså till Fénix? sade fröken Hortens.
— Och åt din frukost?
— Ja — och läste Dagbladet.
— Törs man fråga, hvad nådig herrn åt?
— Gerna: Sill och potatis!
— Åh min Gud så anspråkslöst!
— Det är en af herrarnes favoriträtter, förklarade fru Wenner-
holm.
— Ja, isynnerhet dagen efter, intygade grefven skrattande.
Fru och fröken Wennerholm instämde i skrattet.
— Nå träffade du några bekanta, på Fénix? frågade fröken
Hortens.
— Nej — jo det vill säga, jag träffade den der galne musikern
Klingenberg.
— Hanl Ha, ha, ha! Det är då en löjlig karl! Jag kan aldrig
förgäta, när han friade till mig. Ha, ha, ha!
Och fröken Hortens skrattade med full hals, den obarmhertiga,
hvilken med sig sjelf visste, att hon spelat ett lika farligt som nedrigt
spel med den konfyse komponisten.
— Ja, det är en löjlig figur, inföll grefven.
— Såg han dig?
— Ja bevars. Han kom till och med fram och helsade samt
gratulerade mig till min förlofning.
— Ser inan på.
— Jag tänkte först inte besvara hans helsning; men vid närmare
eftersinning tyckte jag, det inte tjenade något till att visa sig avog,
trots det att jag egentligen har en gås oplockad med honom. Han
är ju så godt som otillräknelig.
— Ja, han är ett stort barn, sade fru Wennerholm och äfven
hon skrattade helt högt men tystnade hastigt och lyssnade.
— Hvad är det, mamma, sporde fröken Hortens.
— ßm jag inte allt för mycket bedrar mig, ringde det på tam-
burdörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
