Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Mitt diamanthalsband är borta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
— Usch då, att inte få vara i fred, knotade fröken.
— Jag kanske misstog mig, kära du.
— Åhnej, så väl är det inte, jag hör steg i salen.
Steg hördes verkligen närma sig det rum, i hvilket trion var för-
samlad och inom kort öppnades dörren af betjenten, hvilken djupt
bugande sade!
.— Juvelerare Möller frågar, om herrskapet tar emot.
— Juvelerare Möller eftersade fru Wennerholm frågande.
— Ack ja, utropade fröken Hortens, jag har alldeles glömt bort
att tala om för mamma, att knäppet pä mitt diamanthalsband gått
sönder och att jag var inne hos herr Möller och talade derom samt
att herr Möller var nog artig att lofva att sjelf afhemta det dyrbara
smycket samt reparera det.
— Kära barnl — Bed herr Möller vara god och stiga in.
Betjenten gick och inom kort visade sig i dörren den artige
juveleraren och belefvade mannen, hvilken under höfviska bugningar
helsade på damerna och grefven samt gratulerade till förlofningen
och så vidare.
Den besökande undfägnades på det förekommande sätt, som var
fru Wennerholm så eget och fröken Hortens knotade nu inte alls
öfver, att det kommit främmande.
Juveleraren framförde slutligen sitt ärende,
— Ja bäste herr Möller, sade fru Wennerholm, jag har alldeles
nyss af min lilla flicka fått veta, att hon besvärat eder för ett knäppe
på ett diamanthalsband. — Den lilla tokan kunde väl ha tagit hals-
bandet med sig och icke på detta sätt tagit er helt säkert dyrbara
tid i anspråk, ehuru jag försäkrar er, att ert besök är mig särdeles
kärkommet.
— Jag ber, hennes nåd, svarade juveleraren bugande sig artigt
i sittande ställning.
— Hvar har du ditt smycke då kära barn?
— Det ligger i mitt juvelskrin, jag akall genast hemta hit det,
svarade fröken Hortens och steg upp samt ieranade rummet för att
gå till sin boudoire, hvarest hennes juvelskrin, hvilket hon aldrig
hade låst stod på ett slags ateninener. ,
Medan hon var borta, passade herrarne på, på uppmaning af fru
Wennerholm, att dricka med hvarandra och de hade just satt ifrån
sig sina glas, då fröken Hortens kom tillbaka bärande nied båda
händerna sitt juvelskrin, icke derför att det var för tungt för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
