Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Mitt diamanthalsband är borta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
Fröken Hortens bief nervös. Hennes små fingrar krafsade om i
juvelskrinet bland de derstädes qvarvarande smyckena.
— Kära barn var inte så ifrig, sade fru Wennerholm, herr
Möller sitter väl inte i sjön hoppas jag utan ger sig till tåls, tills du
fått fram kollieren.
— Ja, för all del, intygade den artige mannen.
Men fröken Hortens tycktes inte rätt uppfatta hvarken sin mors
eller juvelerarens ord, ty långt ifrån att bli lugnare blefvo hennes
rörelser häftigare. Röda rosor slogo ut på hennes kinder men syntes
icke mycket till följd af det lager af smink, som hon hade på dem;
men rodnaden syntes desto mera på ögonlocken hvilka blefvo brand-
röda och svällde upp, så att de tycktes vilja spricka sönder.
-Straxt derpå skakades hennes gestalt af en frossbrytning och
hennes kinder blefvo nu liljehvita, hvilket icke heller det syntes till
följd af sminket, ögonen voro fortfarande uppsvällda och röda men
hennes panna blef hvit som på ett lik.
— Hvad är det, kära barn, frågade fru Wennerholm.
Utan att svara lemnade fröken Hortens hastigt rummet och sprang
in i sin boudoire, der hon gjorde en grundlig letnfng utan resultat.
Då begaf hon sig åter tillbaka till sin mors våning och till det
rum, der hennes mor och fästman samt juveleraren voro samlade,
— Nå? sade fru Wennerholm, när hon åter fick se sin dotteri dörren.
— Mamma, svarade fröken Hortens med darrande stämma.
— Hvad är det, mitt söta barn.
— Hortens, Hortens! utropade grefve Strutsenfot och sprang
upp och fram till sin fästmö.
Juveleraren hade äfven stigit upp.
— Mitt diamanthalsband är borta! utropade fröken Hortens med
en stämma, hvilken lät nästan som ett nödrop. Och hon stapplade
fram samt förlorade sansningen och skulle alldeles säkert ha fallit
i golfvet, om inte grefven tagit mot henne i sina armar.
Juveleraren skyndade honom till hjelp.
Fru Wennerholm hade darrande rest sig upp från sin plats och
såg bort till gruppen nära dörren.
— Borta? hviskade hon.
Grefven och juveleraren förde den sanslösa fröken Hortens till
du-och-du-soffan, der de nedlade henne.
— Ett glas kallt vatten, sade juveleraren.
Grefven skyndade fram till klocksträngen, i hvilken han ringde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
