Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Mitt diamanthalsband är borta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Kammarjungfrun skyndade in.
— Ett glas friskt vatten! Fort! Fröken är sjuk! kommenderade
grefven.
Kammarjungfrun flög ut och kom hastigt tillbaka med en karafin
vatten, hvilken var immig till följd af vattnets kyla. Fru Wenner-
holm, lät hälla upp ett glas, hvilket hon sjelf tog och försökte få
några droppar vatten mellan sin dotters läppar under under det att
grefven understödde sin fästmös hufvud.
Efter några minuter slog fröken Hortens upp sina ögonlock.
— Hur är det mitt söta barn? frågade fru Wennerholm.
— Min Gud, hvilken olycka, hviskade fröken Hortens.
— Lugna dig, mitt barn, du har helt visst misstagit dig, sade
fru Wennerholm.
— Nej, nej, mamma, det är borta — borta!
— Snälla Hortens, har du inte förlagt det, sporde grefven.
— Nej, nej, svarade hon och vred händerna allt jemt liggande
på den lilla soffan, hvilken emellertid var så kort, att grefven måste
ställa fram en stol till stöd för hennes fötter.
— Hade du det i juvelskrinet?
— Ja, jag mins såväl, att jag lade det der på morgonen till min
förlofningsdag. Jag skulle gerna ha velat hafva burit kollieren på
förlofningshögtidligheten, men jag var inte säker på knäppet och tog
derför mitt. andra, mindre diamantgarnityr på mig den aftonen.
— Men du sprang ju nyss in och letade, förmodar jag.
— Ja, jag ville göra mig förvissad om, att jag inte flyttat hals-
bandet till min perlask.
— Och det fanns inte?
— Nej, nej!
— Hvilken stor förlust, sade juvelerarn.
— Men detta är ju alldeles otroligt, utropade fru Wennerholm.
I mitt hus ha förut aldrig några dyrbarheter försvunnit.
— Har inte halsbandet blifvit undanlagdt på något ställe, som
fröken Wennerholm nu inte kan erinra sig, sade juveleraren, så har
här föröfvats en stöld, hvars motstycke man lyckligtvis inte ofta skall
finna antecknadt i den svenska polisens annaler. — Adertontusen
kronor, det är inte småsmulor det.
— Åh, hvad jag är olycklig! klagade fröken Hortens.
— Jag är öfvertygad om, att du har kollieren i dina gömmor
mitt barn, sade fru Wennerholm tröstande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
