Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Mitt diamanthalsband är borta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Om jag får lof att vara vägvisare, sade juveleraren som dock
en gång förut upplyst om adressnummer till detektiva polisstationen
och erbjudit sig att gå med dit.
— Jag tackar er för detta anbud.
— Må vi då inte förspilla någon tid.
— Var det något särskildt märke på halsbandet?
- Nej.
— Men knäppet var ju sönder?
— Ja, det var det.
— Der är alltså ett kännetecken. Hur många diamanter var
det i det?
— Tretiosex.
— Skarpslipade?
— Ja.
— Godt. — Mén en annan sak. Ar det ingen, som kan miss-
tänkas för stölden?
— Nej ingen.
— Jag har mina misstankar på den der flickan, som skulle bli
din kammarjungfru, Hortens, sade fru Wennerholm.
— Det är ohyggligt att tänka det. Hon såg ut för att vara sjelfva
redbarheten, sade fröken Hortens.
— Just en skön redbarhet! Jag tyckte aldrig om den der flickan.
Hvad var det hon hette?
— Anna.
— Ja visst, men det är många, som heta Anna. Hur var hennes
fullständiga namn?
— Anna Larsson.
— Helt visst har hon inte begått denna stöld, invände grefven.
— Du tar alltid det der stycket i försvar, Emanuel, sade fru
Wennerholm skarpt.
— Ja, bästa tant, jag har varit i tillfälle att se hem.es föräldra-
hem och jag har äfven af trovärdiga personer hört, att hennes för-
äldrar äro ett genomhederligt folk.
— Kan väl vara, men jag tror henne inte ändå vara någon
Guds engel, försäkrade fru Wennerholm.
— Vi skola nämna om misstankarna i polisen, sade juveleraren.
— Naturligtvis skola vi det, replikerade grefven.
Fröken Hortens smälte i tårar.
Fru Wennerholm satt stel och rak och syntes kall för allt. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
