Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Klara Blanks strykinrättning - XXXII. Ransakningsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
dâ måste gå ifrån sitt arbete med Visitationen — i hvilken fru Blank
tog liflig del — för att skydda Anna mot misshandel.
Något halsband fans der inte och när Visitationen var gjord,
skref en af detektiverna upp alla flickornas och fru Blanks namn i
en bok samt tackade dem för deras hjelp vid Visitationen. Derefter
befallde han Anna, att vara honom och hans kamrat följaktig.
Gråtande tog hon på sig sina öfverplagg och utan att säga ett
ord följde hon med till detektiva polisstationen.
Hon var fullkomligt lugn, men förtviflan satt som ett hemskt
spöke i hennes hjerta. Hon vis stemed sig sjelf, att hon var fullkomligt
oskyldig till det brott som nu förevitades henne — men hon hade
skenet mot sig och kanske skulle hon dömas efter det.
Stackars lilla »Ros»! Skulle hon nu förvissna och dö i mörkret,
eller skulle någon vänlig hand komma att vårda henne och gifva
henne ljus och lif ånyo?
KAP. XXXII.
Ransakningsfången.
När Anna blifvit förd ned till detektiva polisstation, fick hon en
ganska lång stund sitta i ett dystert rum, der förut tvenne personer
sutto under bevakning af en konstapel, hvilken gick fram och åter
på golfvet sakta hvisslande på eu munter melodi, hvilken ofta hör-
des från de talrika positiven i hufvudstaden.
Dessa två menniskor, en man och en qvinna, voro sins emellan
fullkomligt obekanta, liksom Anna var obekant för dem.
De sutto der och väntade på att bli förhörda af kommissarien,
hvilken just nu höll på att förhöra en fjerde person i sitt tjensterum.
Mannen, hvilkens tur kom först, var anklagad för att ha rånat
en landtbrukare i Postmästarbacken på söder och qvinnan var inkallad
till polisen för att stå till svars för grym misshandel på ett foster-
barn.
Detta visste naturligtvis inte Anna, hvilken emellertid inte kunde
gråta mera, alldeustund hon kände sina tårekällor för ögonblicket
vara utsinade. Hennes ögon voro torra och heta samt huden så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
