Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ransakningsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
stjf, att hon fruktade för, att den skulle spricka. — En sådan känsla
kan verkligen uppkomma efter mycken gråt.
-Emellertid var hon fullkomligt lugn; ty hon visste med sig, att
hon var alldeles oskyldig till det grofva brott, som blifvit lagdt henne
till last.
Hon stirrado framför sig och såg ömsom på det svarta, aflånga
bord, som stod midt i rummet, ömsom på konstapeln, hvilken tydligen
närde glada tankar och fröjdade sig åt muntra minnen eller glada,
förhoppningar om nöje, när hans vakttjenst. skulle sluta.
Derefter såg hon på mannen och qvinnan, som sutto midt emot
henne på andra sidan om bordet men så långt skilda från hvarandra
att de inte kunde hviskande tala med hvaraudra och ej heller kommo
åt att räcka hvarandra med händerna.
Detta försigtighetsmått antages alltid vid liten bevakning i polisen;
ty man kan inte veta, hvad de anklagade, som ofta nog äro farliga
förbrytare, kunna ha för maskopi sins erteilen,
Anna kände vämjelse vid att se på qvinnan, hvilkens drag vitt-
nade om hårdhet och fräckhet och hvilkens ansigtsfärg tillkännagaf,
att hon omåttligt begagnade spirituösa drycker.
Hennes klädsel var visserligen hel men smutsig och ovårdad,
händerna voru magra och seniga och fingrarna krökte sig som orm-
ungar. Hon kunde aldrig hålla dem stilla, utan hade dem i ständig
rörelse. J
Karlen var ruskigt klädd i en trasig rock. Väst saknade han
alldeles och benkläderna uppehöllos af en sä kallad svångrem, i hvilken
hängde en slida, som dock nu var tom, emedan knifven blifvet .tagen
ifrån honom vid hans anhållande och nu låg på kommissariens bord
samt skulle komma att spela en ganska betydande rol vid förhöret.
Efter en god stund kom en annan konstapel in i rummet och
ropade mannens namn.
Han reste sig upp, svor en kötted öfver polisen och stöflade ut
följd af konstapeln, som förde honom in till kommissarien.
Förhöret tycktes vara mycket långt.
Anna började bli sömnig och hon skulle sannolikt ha slumrat
in, om inte den andra qvinnan öppnat sin mun och sagt med en
skärande stämma, hvilken närmast liknade en kråkas kraxande:
— Hur länge skall jag sitta här?
— Sitter ni i sjön? frågade konstapeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
