Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ransakningsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
— Har ni syskon?
— Ja, två bröder.
— Hvarför lemnade ni ert föräldrahem?
— För att komma ut och tjena.
— Har ni tjenat, innan ni kom till fru Wennerholin?-
— Ja, som uppasserska i Kalmar.
— Hvad var er far?
— Torpare.
— När dog han?
— Den tionde Oktober.
— I år?
— Ja.
Kommissarien antecknade allt.
— Har ni någon siägting här i staden?
— Nej, inte hvad jag vet.
— Hvar har ni gömt det stulna diamanthalsbandet?
Anna studsade för denna fråga.
— Nå svara! röt kommissarien och slog handen i bordet.
— Jag har inte stulit det och inte heller gömt undan det,
svarade då Anna.
— Det tjenar till ingenting att ljuga, ni blir ändock öfverbevisad
om brottet.
— Jag bedyrar inför Gud, att jag är oskyldig.
— Det göra alla och likväl äro de flesta anklagade skyldiga.
— Jag är oskyldig.
— Ni sjuknade, kort efter sedan ni fick tjenst hos fru Wenner-
holra?
— Ja, jag fick inesslingen.
— Ni blef vårdad hos er matmor?
— Ja, jag fick den ömmaste vård.
— Och denna godhet gäldar ni med att bestjäla henne?
— Nej, herr kommissarie, jag har inte stulit.
Kommissarien sade intet på några minuter, under hvilken
tid han bläddrade i några anteckningar, hvarefter han sade:
— Det var ju som fröken Wennerholms kammarjungfru, ni hade
plats?
— Ja.
’ — Ni skulle således ha hand om hennes tillhörigheter så till vida,
att ni skulle se till, att allt fanns på sin plats. Var det inte så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
