Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ransakningsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
— Nej, men jag måste hem och laga i ordning qvällsvard åt
min man och de små.
— Edra små äro nog tacksammast att få slippa se er, sade
konstapeln.
— Otack är verldens lön, sade qvinnan.
— Jag hör ni säger det, sade konstapeln.
— Men polisen kan väl inte begära, att mina fosterbarn skola
svälta ihjäl heller? Fara de nu illa, så är det polisens fel och inte
mitt.
— Prata går väl an.
— Jag måste hem!
— Det får ni allt se er om.
— Men barnen !
— De ha det bättre än förut, der de ligga på sjukhuset för att
värdas efter edra misshandlingar satkäring.
Konstapeln började åter hvissla på den glada melodien, hvilken
tycktes ligga honom i öronen, så att han inte kunde glömma den.
Qvinnan kraxade några ord, men då hon inte fick något svar
och då konstapeln inte alls tycktes lyssna till henne; så tystnade
hon slutligen.
Och så kom hennes tur.
Nu var Anna ensam med konstapeln.
Förhöret med qvinnan var inte så långrandigt som det med
karlen och snart nog syntes åter en konstapel, hvilken ropade.
— Ogifta Anna Larsdotter!
Fullkomlig lugn steg Anna upp och följde honom.
Hod gick genom en liten tambur, sä genom en förstuga in i ett
mörkt rum, hvilket passerades och så kom hon in i kommissariens
rum.
Det var temligen stort; men derinne fanns inte mera än ett bord,
en stol, en kommissarie och en konstapel samt nu äfven Anna.
— Är det ogifta Anna Larsdotter? frågade kommissarien.
— Ja, sade Anna.
— När är ni född?
Anna uppgaf sitt födelseår och dato.
— Hvar är ni ifrån?
Anno redogjorde derför.
— Lefva edra föräldrar?
— Ja, min mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
