Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ransakningsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
stämman en sådan trovärdighet, att den slog kommissarien med
häpnad.
Han var tyst ett par sekunder, hvarefter han sade i förebrående
ton:
— Så ung och så förhärdad!
Det rasade en storm i Annas inre. Hon insåg, att det skulle
förvärra hennes tillstånd, i händelse hon inte lemnade nöjaktig för-
klaring på, hvarför hon så hastigt lemnat sin plats. Men skulle hon
omtala det, så skulle hon med detsamma nämna grefve Strutsenfots
namn, kompromettera honom och kanske göra hans fästmö misstrogen
mot honom.
Men var han väl värd att sparas? — Hade han sparat den
stackars torparflickan, hvilken han först intalat kärlek och sedan på
det hårdaste sätt stött ifrån sig?
Nej!
Hvarför skulle hon då visa undseende mot honom?
Kommissarien upprepade flera gånger sin fråga om, hvarför hon
lemnat sin plats i Wennerholmska huset och nära var det, att hon
hade sagt honom sanningen.
Men orden fastnade på hennes läppar och hon teg, teg med fara
att bli störtad i stor olycka.
Hon älskade fortfarande grefve Strutsenfot och hellre ville hon
sjelf lida. än hon ville göra honom olycklig.
idelsinnade flicka! Hur många systrar har du inte! Hur många
ädla hjertan klappa icke i fattiga flickors bröst! De arma lida hellre
än de bryta sina löften och för dem de älska, kunna de sjelfva lida .
smälek, ja äfven låta sig döljas som oskyldiga fångar i fängelsets
natt. Men de ega dock ljus genom sin oskuld — och deras kärlek
bringar dem glädje trots det förderf, hvari den kan sänka dem. —
En gång blir dock deras oskuld känd. — Kanske de då redan äro
gamla och brutna. — Mörkret skingras då för ljuset och de bli
hedrade som en slags martyrer. Men lång är ofta pröfvotiden och
bitter den kalk, som de för sin kärlek och trohet tömma till dräggen,
innan lifvets sötma gifvos dem. —
_ Ni vill inte omtala, hvarför ni midt un^er festen i anledning
af fröken Wennerholms och grefve Strutsenfots förlofning lemnade
er tjenst? frågade kommissarien.
— Nej.
— Har ni betänkt, hvilka följder ett sådant nekande har?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
