Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ransakningsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur mången olycklig menniska har inte bläddrat i denna bok
tänkte hon och suckade djupt. — Hur mången oskyldigt misstänkt och
anklagad fånge har ej sökt sin tröst ur denna skrift. Hur många
missdådares ögon hafva ej hvilat på dessa blad.
Hon bläddrade åter i boken och fortsatte derefter sin tankegång
sålunda:
— Hvem vet, kanske en mördare före mig hållit i denna bok. —
Hur jag ryser vid denna tanke, Jag tycker, att permarne klibba
som af blod.
Och hon släppte boken samt torkade sina fingrar på förklädet.
Hon hade rätt, då hon trodde sig finna, att permen var klibbig.
Men den klibbade inte al blod utan i stället af fuktighet.
Utan att röra permarne började hon äter att vända ett och annat
blad och så fick hon upp andra kapitlet i Pauli epistel till de romare.
Hon läste första versen.
»Derföre äst du utan ursäkt, o menniska, eho du äst, som dömer*
Ty med detsamma du dömer en annan, fördömer du dig sjelf, efter
du gör detsamma som du dömer.»
Hon blef mycket tankfull.
— Ja, sade hon, de, som döma oskyldiga, måste åsamka sig ett
svårt straft’.
Hon stirrade ned pä boken.
Då fick hon se, att det i ena kanten af sidan funnos några
figurer ritade, ej med penna, utan med något spetsigt föremål, troligen
med en trästicka.
Hon svängde på boken för att bättre se på figurerna, hvilka så
småningom för hennes ögon formade sig till kantiga bokstäfver, som
hon med mycken svårighet slutligen lyckades stafva ihop till följande
mening:
»Jag är oskyldig.»
— Milde Gud, sade hon till sig sjelf, detta har en oskyldig fånge
skrifvit. Menniskorna ha inte trott på hans oskuld. Han har för-
trott sig till den högste, som ser i hjertat och ransakar menniskorna.
— Arma fånge, fortfor hon, har din oskuld blifvit bevisad eller
mensklighetens utskum!
Hon läste om skriften, hvilken hon nu tydligen såg.
En djup suck arbetade sig upp ur hennes bröst och hon sade
högt:
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
