Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. I djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
543
_ För tusan! Det står ju, att den, som återskaffar smycket,
får belöning. Återskaffa det du.
• — De„ törs jag ej.
— Du är feg.
_fjur skall jag kunna förklara åtkomsten af smycket.
— Du har rätt.
— Bäst att förstöra det.
— Synd på smycke.
— Hur tusan kunna skaffa penningar i dessa tider?
— Vet du hvad?
— Nå?
— Ingen misstänker dig.
— Det är ej troligt åtminstone.
— Låt smycket ligga i din lönlåda.
— Hvad tjeaar det till.
. — Det äter inte bröd, menar jag.
_ Men ingen vet, hvad hända kan.
Vännen svarade med att rycka föraktligt på axlarne.
Det bief en stunds tystnad, under det att hvar och en i sm stad
försjönk i tankar.
— Har du några finansplaner, frågade slutligen den, som hade
halsbandet i sin lönlåda.
- Nej,
— Förbaskadt dumt.
— Hvad kommer det dig vid?
— Jag kunde vara dig behjelplig.
— Och dela?
— Både att förvärfva och dela.
— Tackar! — Dock hvarför ej. Alltid finns det väl någon, som
vill offra några hundralappar för äran att få spela med oss.
— Vi måste se till, hvilken som kan uppslukas.
— Nåja! Inte mig emot.
_ Låtom oss börja på morgonen.
— Du är visst riktigt i knipa nu?
— Förbannadt!
— Godt! Jag skall förblifva dig en god kamrat, som inte sviker
i nöden.
— Hvar äta vi frukost?
— På opris, heller hur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
