Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ransakningsfången - XXXIV. I djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
— Den stackars flickan är helt visst oskyldig till det brott, för
hvilket hon är anklagad. Måtte Gud i sin barmhertighet låta hennes
oskuld blifva bevisad.
KAP. XXXIV.
1 djupet.
Läsaren torde benäget erinra sig de båda misstänkta eleganta
herrarne, hvilka grefve Strutsenfot träffade på frukosten på operakällaren.
Två dagar efter Annas arrestering steg den ene af dem upp från
den stol, på hvilken han i deras gemensamma hem suttit och läst
morgontidningen.
Hans häftiga rörelser och flammorna på hans kinder ådrogo
honom hans kamrats uppmärksamhet.
— Hvad är det med dig, sade han icke så litet förvånad.
— En förbannad historia!
— Hvad har händt?
— Diamanthalsbandet!
— Hvad är det med det?
Han sprang i sin tur upp.
— Tjufven är funnen.
— Hvad tusan säger du?
— En af fru Wennerholms tjenstflickor är häktad.
— Godt! Du är då fri!
— Fri! Tusan heller!
— Men dä hon är häktad?
— Jag kan inte sälja smycket.
— Bryt sönder det.
— Jag vågar inte. Det är belöning utsatt för tjufvens gripande.
— Tjufven är ju gripen, sade du.
— Flickan är häktad på blotta misstankar. — Kritiska tider!
Kassan är tom och jag behöfde väl förvandla diamanterna i guld.
— Får jag se tidningen.
— Se här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
