Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
säga det, allt för politisk. Ty han visste, att hans komfort berodde
helt och hållet af de båda damernas godtycke. —
Arme man! Han visste detta och likväl kunde han inte gpra
sig fri från den trollkrets, i hvilken han kommit. — Hvad skulle
det bli af honom sedan, när han blifvit fast bunden genom kyrkans
band vid dessa intriganta qvinnor — vi tala i pluralis, ty den, som
gifte sig med fröken Hortens Wennerholm, skulle ovilkorligen få hennes
värda fru mor på köpet och han var alltså dubbelt att beklaga. —
Dagen efter detta samtal reste också såväl de båda damerna
som grefven in till staden och nu skulle det hållas rejs med handt-
verkame.
Men det blef annat ljud i skällan, när fru Wennerholm fick se
dem alla artiga och med sina hufvudbonader i händerna bocka sig
för henne. Detta smickrade henne på det högsta och när hon såg
uppåt ställningarne och fann alla dessa män stå der, kom hon att
tänka på fartyg, hvars rå mannas för någon framstående person och
hon kände sitt hjerta svälla af stolthet,, när hon såg utåt Drottning-
gatan och fann att en massa promenerande observerade, hur hon blef
helsad.
Det var »packet» som helsade. — Hur kunde detta till den grad
glädja fru Wennerholm. En person, hvilken man föraktar, ser man
ju helst, att han inte alls helsar, när man möter honom. — Kon-
seqvent. med detta borde vara, att en folkklass, hvilken man föraktar
så djupt, som fru Wennerholm låtit påskina att hon gjorde, skulle
hon helt och hållet hålla på afstånd. — Men nu kom den qvinliga
fåfängan och spelade med hos detta vidunder till qvinna.
Man må dock ej tro, att hon ändrade tankar om arbetarne;
nej, de skulle buga sig allra ödmjukast för henne och hon — hon
skulle förakta dem.
Så är det ofta här i verlden. —
Helt visst höllo arbetarne henne för intet. Men de bugade sig
för henne såsom arbetsgifvare, hvilket hon ju äfven var. Det var
således i det hela taget ej på henne de helsade, utan de blottade sina
hufvuden för hennes guld, af hvilket de genom sitt arbete skulle för-
värfva sig något på ett lika ärligt som aktningsvärdt sätt. — Och
det var dem äfven väl undt; ty arbetaren är sin lön värd. —
_____
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
