Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
fattig gifver en ringa, det är också pa sin plats, men badadera skola
för mottagaren ha samma värde — detta är just den vackra inne-
börden med presenters gifvande.
Men sådana tankar hade inte fru Wennerholm och naturligtvis
då ej heller hennes dotter. —
Gudskelof, att det åter är lugnt och fridfullt, pustade fru
Wennerholm, när den sista gästen försvunnit genom tamburdörren.
Och hon tog sig ett glas Rüster Ausbruch liksom för att stärka
sina krafter efter all den ansträngning, som hon haft.
— Åh jag tänkte, att de aldrig skulle gå, sade fröken Hortens
anslående samma ton, som hennes mor brukat.
— Ett förfärligt pratande.
— Och famntagande.
— Och kyssande i oändlighet.
— Tant Hörnbom höll rakt af på att klämma ihjäl mig mellan
sina sjumilaarmar, under det att hennes klappträn till händer dunkade
mig i ryggen och på kinderna, att jag är riktigt öm efter det.
— Det undrar jag sannerligen inte på — hvad var det, hon gat
dig för något?
— Ett par silfvervaser.
— Och för sådant skräp håller hon ett sådant väsen.
_ Men de äro dock mycket vackra, inföll grefve Strutsenfot,
hvilken inte kunde gilla detta kalfatrande.
— Litet utsirade, men de äro väl tunna soro blad.
— Inte äro de tjocka, mamma lilla.
— Jag undrar, hvad de väga, — får jag se på dem.
Fröken Hortens räckte sin mor fru Hörnboms silfvervaser, hvilka
verkligen voro mycket vackra och smakfulla.
— Åh min gud, hvilket skräp! utropade fru Wennerholm: Ar det
verkligen riktigt silfver?
— Ja der står kontroll.
— Ja, det gör det verkligen. — Men så tunna! Oj, oj, oj!
Och för det här skräpet höll hon ett sådant Herrans lif. Nej, nej,
min snälla Mathilda, du har mycket att lära ännu, innan du kan vara
mogen för den fina verlden — och jag är just lika nöjd om hennes um-
gänge, det får jag säga. I enrum är hon mycket bra, ty hon har
reda pä, hur alla inenniskor äro klädda och kan på detta sätt varsko
mig från att bli lika med andra i toalettväg. — Men för öfrigt–––
— Men bästa tant, inföll grefven, nog får man väl ändå säga
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
