Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
ofta och nog högt bedyra, att hon skulle ha velat gifva mycket,
mycket mer åt den snälla, snälla Hortens och hennes förnäme och
chevaleriske fästman, — men Herre Gud, hon hade ju varit sa upptagen,
stackars menniska, så att hon inte hunnit att springa i butikerna,
som hon önskat och att få någon hjelp af sin man, det var henne
alldeles omöjligt han var ju så upptagen, att han inte hade en tanke
öfrig för sin familj och dennas skyldigheter mot sina allra, allra
bästa vänner.
Och hon pratade för sina silfverpjeser, att det slog lock för de
kringståendes öron och litet emellan neg hon djupt, allt under det
att den ena grodan efter den andra slungades öfver hennes läppar.
Hon trodde, att hon talade väl, men hennes ord voro att likna vid
grodor, som hoppa hit och dit utan beräkning och utan mål.
Och när hon talat så mycket, att hon ändtligen måste hemta
andan, började famntagningarne igen. Hon stälde ifrån sig presen-
terna och kastade sig först i fröken Hortenses och sedan i fru Wen-
nerholms armar och denna gång kunde hon inte underlåta att lägga
sin hand på grefvens ena axel, när hans tur kom för hennes karesser.
Slutligen var tiden så långt framskriden, att man inte gerna
kunde vänta några flera gäster. Visittimmen hade redan förflutet och
det skulle till och med ansetts ogranlaga att komma så dags. Den,
som vill gratulera på första lysningsdagen, men ej hunnit dit i tid,
måste vänta till dagen derpå eller ännu bättre till andra lysnings-
dagen, eller om han ville gifva presenter, skicka dem medelst bud,
hvilket icke ansågs klandarvärdt eller bevisande bristande ton. —
Så underlig är verlden.
Slutligen aflägsnade sig gästerna och fru Wennerholm med dotter
och blifvande måg blefvo ensamma.
De erhållna lysningspresenterna synades nu på det nogaste och
värderades af damerna, hvilka inte hade en tanke på vänligheten,
som möjligen förestafvat en och annan af deras umgängesvänner att
gifva en present utan sågo endast på det reela penningvärdet af de
erhållna sakerna. — Och dock är ofta en liten gåfva af mera värde
än en stor. — Det är inte dyrheten hos den gifna saken, som be-
stämmer värdet, utan det är fastmer det sätt, hvarpå gafvau gifvits,
som bestämmer dess värde. Derför kan en liten gåfva gifven med
godt hjerta till sin innebörd vara betydligt värdefullare än en stor,
som är gifven för att det »sä skall vara». — En rik menniska, som
gifver en present, gifver en större gatva, det är i sin ordning, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
