Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
ningsförmåga visste utfundera i fråga om komfort och elegans, bi-
bringades denna^ våning. Dyrbara turkiska- brüssel- och srnyrna-
mattor lades på golfven, de finaste tapeter sattes upp på väggarne,
möbler och lyxsaker utmärkte sig för gedigenhet och dyrbarhet.
Fröken Wennerholms sömmerskor hade äfven uppbjudit all sin
förmåga att af de dyrbara tyger, som lemnades dem för att deraf
göra dräkter, utmärka sig och öfverträffa hvarandra.
Giefve Strutsenfot ville sälja sina möbler i sitt ungkarlshem, men
detta motsatte sig fru Wennerholm på det bestämdaste, hvilket kanske
var det enda vackra drag, hon gjort i afseende på sin blifvande ir.åg.
Hvarför detta drag var godt, kommer i det följande att visa sig. —
— Hvad skall jag med det der gamla skräpet, yttrade grefven
med afseende på sina möbler till fru Wennerholm.
Nu är att märka, att grefven hyrde möblerade rum; men han
hade dock ett skrifbord, en byrå, en fåtölj och något mera, som var
hans eget i sin bostad.
Kära du, utropade fru Wennerholm till svar på hans fråga,
dina möbler äta väl inte bröd, tänker jag.
— Nej, deri har då tant rätt, svarade grefven; men jag vet inte,
hvad jag skall med dem att göra.
Sätt upp dem på vinden så länge. Hvem vet, om de ej en
gång kunna komma till nytta, om inte annat, så i — barnkammaren.
Och hon log ett skälmskt leende mot sin blifvande måg, den
gamla intriganten.
Fröken Hortens, som var närvarande, dolde vid dessa ord sitt
ansigte, hvarefter hon fick mycket att sysselsätta sig med i ett hörn
af rummet med en liten amorin, som visst hade råkat att på något
sätt blifva snedvriden.
Min nådiga tant är framsynt, sade grefveu leende.
Gammal är äldst, käre Emanuel, korn i håg det, sade fru
Wennerholm. — Sådana der saker är det för öfrigt iute att begära,
att ni, som äro unga, skola tänka på.
Och hon gjorde en svängning med kroppen, så som man ofta sei-
en skådespelerska göra, då hon skall utföra en komisk roll, hvilken
vimlar af mer eller mindre tvetydiga repliker.
Och en skådespelerska var fru Wennerholm till lif och själ,
fastän hon ej inskränkte sig till den scen som var begränsad af kullisser,
utan hon hade hela verlden till skådebana, eller rättare sagdt, de
platser i verlden, på hvilka hon vid olika tillfällen rörde sig, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
