- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
567

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Bravo! Bravo!
— Men hvad önsken I mina vänner, frågade grefven,
— Jo, vi vilja inbjuda dig till en svensexa.
— Kors för sju tusan!
— Du skall inte tro, att du får lemna oss utan tårar!
— Aj, aj, aj! Jag tycker redan, jag känner kopparslagarnel
— Åja, sådana skall du allt få dragas med en dag, det skola
vi hoppas. — Men allvarsamt sagdt: Är du ledig om torsdag afton.
— Torsdag, låt mig se — jaha!
— Godt! Då träffas vi alla och flera till, som vilja dricka en
afskedsbägare med dig före din färd till äktenskapets förtrollade land,
på Tre Remmare i de enskilda rummen, som alla skola disponeras
af oss,
— Tack skolen I ha vänner!
— Glöm inte bort dig nu!
— Nej, nej 1
— Torsdag afton.
— Torsdag ja!
— På Tre Remmare!
— Godt! Jag kommer!
— Der skall lefvas glada lifvet. Vi ha just valt Tre Remmare )
ty der får man lefva, hur gladt som helst utan att någon frågar der-
efter och det är hufvudsaken vid en svensexa. Morjens på dej! Vi
måste nu tillbaka till akademien!
Och de gingo skrattande.
När de voro gångna, beredde grefven sig att stiga upp.
Han var nu ganska allvarsam och toalettbestyren gingo mer än
vanligt långsamma.
— Hvad de voro glada, dessa unge män, som dock ha så litet
att lefva af, sade han för sig sjelf, under det att han klädde sig. —
Jag, som verkligen har skäl att nu glädja mig åt lifvet, är inte på
långt när så glad, som någon af dessa konstadepter. — Mitt stafli
står här dammigt och mina penslar ligga stilla och obegagnade —
och likväl har jag en gång drömt om att bli en stor konstnär. —
Jaha! — Vänta mig baral — Jag skall studera konsten under min
bröllopsresa i Italien och när jag sedan kommer hem, skall jag min-
sann måla, att det passar. Nu är det ju ett evigt fläng hvarje dag
och med allra bästa vilja skulle jag inte kunna måla en tafia i dessa
tider. Helt annat blir det, när jag blir äkta man. Då skall jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free