Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
taga skadan igen och då skall jag med hängifvenhet egna mig åt min
konst, det blir ett härligt tidsfördrif — ja ett tidsfördrif; ty jag be-
höfver ej måla taflor för att sälja dem utan skall arbeta uteslutande
för mitt nöje, precis som konung Carl XV gör, när han är på
Ulriksdal.
När han väl var klädd, började han att se igenom sina tillhörig-
heter. En del bref brände han upp i kakelugnen, sina penslar och
färgtuber lade han in i bordslådorna, dit äfven hans skizzböcker
stuckos in, sedan han först bläddrat i dein.
Han fick under detta arbete upp flera teckningar, å hvilka Anna
var hufvudfiguren.
— Stackars Anna, suckade han. Hon sitter ännu i ransaknings-
häktet. Hon vill inte bekänna. — År hon väl skyldig? — Jag kan
inte tro det. — Men hvilken annan än hon skulle dock ha kunnat
förötva stölden al diamanthalsbandet? — Dock, hvad kommer detta
mig vid? — Hvad har jag med henne att göra? — Intet! — Den
galna flickan, som gick och inbillade sig, att jag var kär i henne!
Och han slängde in skizzboke^ i lådan under ett skratt, hvilket
dock lät torrt och tillgjordt.
— Se så! Sade han. Nu är allt skräp inlagdt och nu kunna
mina saker flyttas upp på svärmors vind, eftersom hon är så ifrig
på att jag skall behålla dem. — Qvinnorna ha sina underliga idéer. —
Hvad skall jag med det här att göra hädanefter? — Möbler till barn-
kammaren, sade svärmor. — Undrar just, om Hortens skulle gilla
dem till det jag? — Det tror jag knappast.
Och efter denna monolog gick han ut för att äta frukost och
sedan begifva sig till sin fästmö för att tillsammans med henne före-
taga den sedvanliga middagspromenaden till fots eller i vagn. —
Emellertid skred tiden framåt och torsdagen bröt in, den dag
på hvilken svensexan skulle stå å Tre Remmare. —
Grefve Strutsenfots vänner hade sagt sanning, då de påstått, att
de skulle ge kopparslagarne bra med göra; ty dagen efter svensexan
var grefven så sjuk, att han inte kunde lyfta sitt hufvud från huf-
vudkudden förrän fram pa eftermiddagen. Uyckligtvis var det öfver-
kommet mellan honom och fröken Hortens, att de denna dag ej skulle
ut och promenera. De antogo, att grefven skulle komma sent hem
och att han skulle behöfva hvila sig efter ungkarlskalaset. Hans
fästmö behöfde derför aldrig veta, hur illa deran han varit på för-
middagen; ty sedan han fått äta middag och taga sig en lur på den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
